Behandlingsmodaliteter för urininkontinens följer en princip om "stegvis upptrappning": från beteendeträning till minimalt invasiv kirurgi, från icke-invasiv till implanterbar.

Bäckenbottenmuskelträning

Bäckenbottenmuskelträning är en beteendeterapi som stärker bäckenbotten genom frivilliga sammandragningar. Den är lämplig för mild till måttlig ansträngningsinkontinens och fungerar som grundläggande träning.

Denna metod kräver flera dagliga uppsättningar av sammandragningar. Efter 8–12 veckor minskar ofta läckageepisoder med mer än hälften. Att korrekt identifiera musklerna är viktigt.

Kegel övning

Kegel Exercise är en klassisk form av frivillig bäckenbottenkontraktion, uppkallad efter Dr Kegel. Det kan utföras var som helst utan utrustning.

Denna form kombinerar långsamma hållningar (5–10 sekunder) med snabba pulser. Att träna många gånger dagligen och engagera musklerna innan man hostar förbättrar kontrollen avsevärt.

Biofeedback-terapi

Biofeedback-terapi använder elektroniska enheter för att omvandla bäckenbottenaktivitet till visuella eller auditiva signaler, vilket hjälper patienter att lära sig korrekta sammandragningar. Det är särskilt användbart för dem med dålig uppfattning.

Denna terapi vägleds av en terapeut, 1-2 gånger i veckan. Kombination med hemmaträning ger en effektivitetsgrad på 70–80 %.

Mid-urethral slingprocedur

Mid-Urethral Sling Procedure är en minimalt invasiv operation som placerar en konstgjord sele för att stödja mitturethra, vilket ökar motståndet under tryckhöjningar i buken. Det är indicerat för måttliga till svåra fall efter misslyckad konservativ vård.

Operationen tar cirka 20–30 minuter. De flesta patienter har omedelbar förbättring, med en framgångsfrekvens på 80–90 % efter 5 år. Övergående tömningssvårigheter kan förekomma.

Sakral nerv Elektrisk stimulering

Elektrisk stimulering av sakral nerv är en implanterbar neuromodulationsteknik som använder elektriska pulser på de sakrala nerverna för att förbättra urinblåsan. Den är lämplig för refraktär trängsel, blandad och neurogen inkontinens.

Detta tillvägagångssätt har två steg: en teststimulering (70–80 % effekt), sedan permanent implantation om den lyckas. Enhetsparametrarna är justerbara och den är avtagbar, med en bra säkerhetsprofil.

Att välja rätt behandlingssätt för urininkontinens kräver med andra ord att man överväger etiologi, svårighetsgrad och patientens preferens för individuell vård.